I dag har jag finbesök! Ingen mindre än min skrivarvän Amalia Vilde är här, ett kärt återseende av flera anledningar (men jag låter Amalia avslöja mer om det 😉 Varmt välkommen, Amalia!
Ja, jag vet – det är februari, men rubriken har en mening. Jag firade nämligen nyår med bloggens ägare, Amanda Tartt! Vi hade pratat lite löst om det tidigare, att träffas någon gång. Det blev nyår. I London. Och inte bara nyår. Jag var där en hel vecka faktiskt och Amanda tog med mig på en mycket inspirerande guidning i ett London som jag inte upplevt tidigare. (Jag väljer medvetet att inte säga något mer om denna guidning eftersom det kan vara så att ni får veta hur det var tids nog. Kanske i en novell. Kanske i två …)
Vi hann också med att prata skrivande och jag kan säga så här mycket – det är spännande saker på gång. Både för mig och Amanda. Där har ni något att se fram emot! Men nu kan jag ju inte vara gäst här och bara skriva om sådant jag inte kan säga något om, så därför går vi raskt vidare 🙂 Amanda hade några frågor till mig om mig och mitt skrivande. Jag tänkte svara på dem här idag.
Hur ser din skrivprocess ut? Att skriva erotik är nog lika lätt eller svårt som att skriva något annat. När jag skriver en dödssyndsnovell börjar jag alltid med att läsa på om själva synden. Sedan skriver jag ner några olika scenarion som kan passa ihop med just den synden. Efter det är det dags att hitta en passande miljö och till sist kommer karaktärerna till. Ibland håller idén till en novell, ibland inte och jag får börja om igen.
Hur gör du för att variera novellerna i din serie? Jag vill gärna variera miljöerna eftersom jag har möjlighet att göra det. Synderna lämnar fältet ganska öppet när det gäller både miljö och handling. Superbia och Adonis utspelar sig i nutid, medan Friheten utspelar sig i en helt annan tid och på en annan planet (eller måne om man ska vara noga) och Demonen har övernaturliga inslag, även om den utspelar sig i nutid.
Men det är inte bara miljöerna som ska varieras. Själva erotiken måste också varieras och kanske var det just det som du ville ha svar på, Amanda 😉
Även här tror jag att det är lika lätt eller svårt som att skriva något annat. Oavsett vad du skriver måste du variera dig. Många gånger tycker jag att det faller sig naturligt när jag låter synden, miljön och karaktärerna samspela. Då blir också erotiken varierad, även om de i stort sett gör samma saker i alla noveller (så att säga …) 😉
Du har givit ut fem noveller. Vad har du lärt dig under resans gång? Ja, herregud! Fem noveller. Det är knappt man tror det är sant. Redan när jag började skriva visste jag att jag ville att mina noveller skulle uppfattas som erotiska och eggande. Något man blir upphetsad av att läsa. Men de ska också lämna en bra känsla efter sig när man läst klart. Novellerna ska uppelvas trovärdiga. Inte fåniga, skämmiga eller ”över gränsen” (en gräns som är högst personlig). En nog så svår balansgång ibland.
Så jag tror att det jag framförallt lärt mig under de år jag skrivit erotik är att om du går igång på det själv, är chansen stor att andra gör det också. Om du vill dra en skämskudde över huvudet när du läser din egen novell, är chansen stor att andra också kommer att göra det. Om du mår dåligt av din egen novell är chansen stor att andra gör det också.
Naturligtvis kan det vara så att jag tycker att det är jättebra, medan min redaktör inte alls tycker det. Jag har lärt mig att lita på min redaktör 🙂
Varför är inte Gränsland en Dödssyndsnovell? Jag fick idén till Gränsland samtidigt som jag skrev på Friheten. Redan från början visste jag att den inte skulle passa in på en av dödssynderna. Den var helt enkelt för annorlunda. Men förlaget nappade på idén till Gränsland och tyckte att den kunde ges ut, fast inte alla dödssynder var färdiga än. Jag är själv mycket nöjd med Gränsland, den är hetare och mer vågad än dödssyndsnovellerna och det kan tänkas att det kommer fler sådana noveller framöver.
Tack, Amanda för att jag fick gästblogga på din supersnygga blogg! Och du är välkommen till min när du vill 🙂
Amalia ❤
Vill du veta mer om Amalia och hennes noveller kan du följa henne på bloggen, Facebook och Twitter. Titta också gärna in på Amalias sida hos Hoi Förlag.